Logo2.png
BILD GALLERI FORUM
D11.png

Orderbok Silvergrogg

English / Svenska   

 

SILVERGROGG

Likdraggning och smugglarjakt med

”Silvergroggen”

Fakta "Silvergrogg"

Byggd: Gustafsson & Anderssons Varvs AB

Längd: 8 meter

Bredd: 2,5 meter

Motorer: Två Chrysler Crown

Maxfart: 30 knop

 Med hamnpolisens ”Silvergrogg” i

 bakvattnet nyktrade förhärdade

 båttjuvar och snedseglare till på

 nolltid.  Maken till farkost hade aldrig skådats när hon sjösattes i Stockholm för 50 år sedan. Vilket skrov och vilken maskin. Fattas bara. Hon var ju rikets första riktiga polisbåt. På ålderns höst gick det dock utför med gamla ”Groggen” och personalen tvingades sätta i ”korken” titt  som tätt...

En av konstaplarna ombord när det begav sig var före detta chefen för sjöpolisen, Arne Larsson, 75. Hans enda anknytning till yrket i dag är 3 000 bassängmetrar per vecka i Stockholmska badhallar. Arne har mycket gott att säga om Groggen även om han tycker att båten som arbetsplats betraktad var ”väl spartansk”. – Silvergrogg byggdes för polisiärt ändamål och blev därmed vår första äkta polisbåt. Föregångarna hade ju varit vanliga standardbåtar. Hon var stark, välutrustad och dessutom lättmanövrerad tack vare de två motorerna. Men hon drog upp rejäla svall på grund av djupgåendet som låg på 70 centimeter. Så vi tvingades slå av ordentligt i trånga passager. Inte minst längs båtklubbar.

Stark maskin, svag värme

”Groggen” hade två Chrysler Crownmaskiner på vardera 115 hästar i motorrummet och det räckte för farter upp mot 30 knop. Det ansågs vara mycket på den tiden. Farkosten, som byggts av aluminiumplåt och i fören utrustats med nymodigheten ”softnose”, var försedd med stängbar styrhytt, två britsar ett steg ned i den fönsterförsedda förpiken och räcken på akterdäck som skyddade vid bland annat likdraggning. Hon hade också kommunikationsradio och kök. När det gäller uppgifterna om att hon var försedd med värme och toa har Arne Larsson synpunkter.  – Värmen inskränkte sig till ett gasolkök. Samma kök som vi värmde käk och fika på. Så det var småkallt under vinterhalvåret. När det var som jäkligast tilldelades vi halmtofflor. Något bättre blev det 1960 då båten försågs med en Eberspächer. Någon toa minns jag inte. Men det där med polisradion stämmer. I och med radion knöts hamnpolisen samman med andra polisenheter. Det hade vi nytta av bland annat när vi fick i uppdrag att eskorterade utländska statsfartyg.

Märkliga drunkningar

Annars var det ofta drunkningsuppdrag Silvergrogg skickades ut på. En och annan båttjuv- och smugglarjakt hanns också med. Hon grep också in mot tjuvbadning och fortkörning och dessutom mot fylla och elände såväl till sjöss som i hamnområdena som på den tiden, åtminstone nattetid, var rätt skumma. Folk slogs och drattade i. En del gick i sjön frivilligt. Vintertid råkade även djur illa ut. Svanar frös fast i isen och i utkanterna gick älgar

och får genom isen. Arne minns hästen som försvann genom isen i sundet utanför Ålsten i västra Stockholm, inte så långt från Per Albins radhus. På våren larmades polisen till samma sund där folk sett något stort i vattnet. Silvergrogg åkte dit och mannarna fann hästen mitt i farleden. Kusen var i skapligt skick men rätt uppsvälld. Konstapel Larsson berättar också om ett mysteriet med mannen som drunknade vid Räntmästartrappan vid Slussen. – Han bara försvann, grabben. Det gick inte att hitta honom. Två veckor senare dök han upp i vattnet utanför Allmänna Gränd vid Gröna Lund. Teorin var att han skulle ha legat på botten vid Räntmästartrappan och efter en tid, på grund av förruttnelsen, flutit upp och fastnat mot botten på någon Djurgårdsfärja och sedan åkt med till Allmänna Gränd där han skulle ha lossnat... Det fanns liksom ingen

annan förklaring.

Ful fisk i fångsten

Arne drar sig också till minnes sumprunkarna och den flytande fisksaluhallen i Gamla Stan. Fisken, som såldes i hallarna, kom från fiskebåtarna ute i Stockholms skärgård. Den levererades pinfärsk till huvudstaden varje morgon. Själva sumprunkandet var ett hedervärt yrke runt sekelskiftet och framåt. Fast anställda grabbar kutade runt och skakade på handlarnas sumpar i vilka strömmingar, gösar och gäddor hölls fräscha till försäljningen.

En sommar i början av 50-talet klagades det dock på stank kring sumparna. Hamnpolis och dykare kallades till platsen och fann ett människolik i en av dem. Stackars fiskhandlare! Polisen tog hand om det hela och rätt snart var saken överspelad och glömd. Ut i samma skärgård åkte stressade huvudstadsbor för att lapa sol och bada. Man tog förstås S/S Östanå, S/S Blidösund, S/S Vaxholm III eller någon annan av de vita skärgårdsångarna. Men det var mycket som skulle med. Förutom folk, även varor och packning. – Skepparna lastade och lastade. Men när de började stapla på taket blev folk oroliga och ringde oss, berättar Arne Larsson. Vi körde ikapp dem och såg med hjälp av Sjöfartsverket till att den vidare färden blev såväl säker som laglydig.

Nya flytvästar när båten läcker

Efter ett tiotal år i tjänst var Silvergrogg en riktig kändis. Fruktad av busarna men påhejad av de laglydiga. Men åren hade satt sina spår och Groggens skrov tog in vatten. Nitarna i plåten hade tagit stryk och vattnet sipprade in i fogarna. Främst i aktern där det tjusiga märket ”Bog Båt” glänste. Vissa morgnar låg durkarna och flöt i ruffen när poliserna klev ombord. En ny länspump installerades och manskapet fick nya flytvästar. Men på hamnpolisens kontor på Sankt Nicolai polisstation på Själagårdsgatan i Gamla stan åkte ändå

följande rader upp på anslagstavlan: 

”Till Hamnpolispersonalen. Båten måste p.g.a. överhängande sjunkningsrisk länspumpas var 4:e timme. För ev. behov finnes träplugg vid ratten. STOCKHOLMS POLIS Hamnavdelningen N. Lindquist.”

Det hela var förstås en smula ironiskt. Som svar på tal fick Silvergrogg några dagar senare i uppdrag att övervaka en stor vattenfest i staden. Bortsett från ironiska utspel blev båten i allt sämre skick. Hon

fick gång efter annan fick korkas igen med plugg för att inte bli rena badkaret. Poliserna tyckte förstås att det var dags för ny båt. Men beslutsfattarna höll hårt i portmonnän även då. Tidningarna lade sig i saken och gjorde ärendet riksbekant. Så här skrev Svenska Dagbladet 4 juni 1961:

”Läget är därför att hamnpolisen i rikets huvudstad i dag endast förfogar över en delvis tjänstduglig båt och att man riskerar att bli utan farkost till hösten. Man hoppas nu på snara åtgärder”.

Det skulle dock dröja ytterligare två år innan Groggen gick i pension. Avskedsturen utgick i december från Slussen. Båtförare Bo Rylander gjorde loss och på kaj stod Stig Lyckeborg, chef för hamnpolisen, Nils Lindguist, utredningsman, och Börje Blomquist, 1:ste poliskonstapel och vinkade adjö. Finalturen gick tillbaka till Gustafsson & Anderssons Varv AB på Lidingö där båten 15 år tidigare sjösatts. Varvet bytte namn 1970 och blev Boghammar Marin. Båtarna salufördes ursprungligen som Bog-båtar. Silvergrogg hade ett vackert Bog-Båt märke på akterspegeln. Men det där med ”Bog” ställde till det när varvet skulle ge sig in på den amerikanska marknaden. Bog betyder nämligen dass eller träsk på engelska.

Flera groggar

Hur som helst. Silvergrogg såldes vidare till en brandman som byggde om båten till lustyacht. Ny hemmahamn blev Karlbergs Båtklubb. Det sägs att farkosten hänger med än i dag. Så var det då det där med namnet. Något dop ägde aldrig rum. Det var ”folket” som hittade på namnet Silvergrogg. Silver hänger förstås ihop med aluminiumskrovet. Grogg har att göra med minst två saker: ”Old Grog” och det stockholmska ”Ångbåtsaktiebolaget Grogg”. Old Grog hette egentligen Edward Vernon och han var amiral på den brittiska flottan på 1700-talet. Han var helt såld på kläder av grogram som var ett slags halvsidenmaterial. Mannarna hittade påpassligt på smeknamnet Old Grog. Amiral Grog svarade med att ge order om att gubbarnas romransoner skulle spädas ut med vatten. Till saken hör att det engelska ordet ”grog” betecknar en blandning av sprit och kolsyrat vatten. Tolkningsmöjligheterna radar upp sig. Även när det gäller Silvergrogg. Tänk er silverte. Då blir silvergrogg en grogg utan starkvaror. Passande för just poliser i tjänst. Stockholmaren, skeppsstuvare A F Söderström, gav 1884 Oskarshamns Mekaniska Verkstad i uppdrag att bygga en ångvattenbåt. Farkosten fick namnet ”Grogg 1”. En tid senare beställdes ytterligare en Grogg. Då bildades också Ångbåtsaktiebolaget Grogg. Nästa båt fick namnet ”Starkgrogg”. Senare dök bland andra Lättgrogg upp på scenen och så småningom alltså Silvergrogg som tilldelades plats i Franska bukten som blev hennes hemmahamn under hela karriären.

Arne Spångberg

Article retrieved from http://www.sverof.org/sverof/reservofficeren/ro301.pdf

All rights reserved Arne Spångberg

BogBat-6.png

Boghammar Marin AB | SE-181 61 Lidingö | +46 8 766 01 90 | marin@boghammar.se

VILLKOR   |   COPYRIGHT 2012, alla rättigheter förbehålles 

SITE MAP   |   SITE MAP (XML)   |   ROBOTS